Idag har personen som avskyr att tala i telefon pratat i hela 50 minuter med en kär vän, och därefter ringt ett ärendesamtal till mitt vikariejobb. De mest jobba situationerna som exicterar på denna jord. Jag är riktigt stolt över mig själv. Mindre stolt över jobbigt humör och en totalstressig start på dagen, en måndagmorgon som denna. Uppväckning av jobbet, fastedag och spöregn. Hur som helst gick tiden och jag kom hem till en kopp te och tappade upp ett varmt bad till en missat avsnitt av partaj. Nu 100 timmar senare, är jag noggorlunda iform för ett suffepass med teatergänget. Jag ska kanske t.o.m löpa ner, för att få motionera lite och känna ilskan mot vissa bara rinna av mig. Det ser jag verkligen fram emot.