Tillbaka här igen, en sen kväll som vanligt.Men jag kan ju inte sova, Separationsmasken har börjat äta på mig igen, stryper tag om halsen, och vill få mig kräkas ut allt det onda. Jag ber om syndernas förlåtelse, men det sig inte.Det börjar bli irriterande nu när man lever i en god miljö, och har hittat människor som tycker om dig precis som du är. Så kravlöst, Efter det här året, kommer det bli svårt att hitta något som toppar de här nya egenskaperna jag hittat hos mig själv. Jag kommer som så många andra gånger behöva säga farväl, och tja, hitta något nytt,blicka framåt. Vänskap kommer splittras åt alla olika håll, tårar kommer fällas. Men kvar kommer två skakiga fötter stå, och en hjärna utan liv. Den personen är jag.