Nu är det över, träningarna som spårade ur, alla skratten, de vackra kjolarna som fladdrade i vinden, stolta kavaljerer, underbara människorna och den underbara levande musiken. Uppvisningen gick riktigt bra, jag gjorde mitt bästa och kände att det också syntes mot publiken. Alla människorna och gemenskapen den dagen var helt sinnessjukt perfekt. Det var nästan lite sorligt att se alla sina barndomsvänner plötligt växa upp framför dina egna ögon. De liksom står där, vackrare än någonsin och plötsligt måste du inse att barndomstiden är över. Men jag deppar inte för det. Jag är tacksam för det som har varit och hoppas kunna minnas det så länge hjärnan känner för det. Vill till sist tacka alla människor som kom och tittade och till alla er som gjorde dagen helt perfekt. Jag kommer inte glömma, den här dagen, sparas djupt ner i mitt hjärta.♥