Jag hör skratt från väggen brevid, en tidig morgon i december, men jag är inte där med dem. Ljus med flakkande låga som blåser vinden, varma sängkläder, och mitt i allting, en förvirrad jag, men kläder ut och in och med en trasig själ. Jag ligger här, och drunknar i det förflutna, försöker samla kraft från minnen och helt glömma morgondagens beskymmer. Framtiden är skrämmande, den kommer en gång, och i en rasande fart. En gång lever du, ändå prioriteras oviktiga saker, dumma saker och sorgsna saker före det andra, Jag ber ofta om en lycka och välbehag, ett liv där människor inte hatar, där man inte behöver försvara sig, och en plats där folk förstod ditt eget språk. Men så är det inte. Inte den här morgonen i alla fall. Idag ska jag dansa runt granen, äta julbord och känna julefrid strömma genom kroppen. Dränka ångesten. Glömma, drömma