Dippdag nr 2, för långa nätter, sorligt musik och djupa samtal. Just nu längtar jag så innerligt mycket efter lov. Har gått här i ca 9 veckors tid, och jag känner mig lite mer säkrare i mig själv dag för dag. Här är en mycket fin skola. Ändå är en veckas lov precis vad den här damen behöver för att kunna knyta ihop sin trasiga själ. Allt här nere är nästan så perfekt att det blir för mycket ibland. Man glömmer lätt världen utanför. Jag kan själv säga att jag inte ägnat en blick på nyheterna under lång period. Skämmit för att vara sammare, I know, men det liksom blir naturligt för en. Det kan vara svårt att förklara när man känner sig skyddad. Idag i alla fall. Försöker jag muntra upp mig på ett eller annat sätt. Har bla. kammat ut en del av Sagas treåriga dreds, klarat av min favvolåt på piano(och jag som inte kan intrumentaset) och fått beröm för mitt övertöntiga framträdande av jazzgossen. Vi skulle framställa en låt och lägga fokus på texen. Och ja, det gjorde jag också, Glada blev de i alla fall. Snart är det dags för middag, spinning och hårfärgning hos en väninna. Ikväll ska jag försöka lägga mig tidigt. Imorogon blir det Sirqus Alfons! Spännande!