Jag är liksom i mitten av ett uppror.

Jag går för att hitta mig själv, går mina egna gator och vägar, chansar och försöker igen. Vill göra alla väl men snubblar på tråden och tappar värdet i andras ögon. Vill styra upp det igen, men 50 % möter inte mina 100%. Jag går än en gång ensam, säger farväl. Jag vet ingenting och jag gör så gott jag kan. Jag drömmer om det jag inte har och dränker mig i mina svagheter. Krymper för var minut som går av livet, nervös efter varje andetag och steg. Rädd för att göra rätt, rädd för att göra fel. Vad finns kvar ?